Dormir à la belle étoile

En solstråle med solsken i blick...

Idag reste jag tillbaka i tiden och gjorde body movements...som jag sedan flippade i i framtiden... who said that economists are dull!?  ;)

Nyss hemkommen från la vie francaise...

Då solbrännan (med betoning på bränt) visar tecken på att vantrivas i min nordiska hemort och tycks fly min hy i allt större sjok för varje dag som går, så får jag nöja mig med härliga minnen som smakar ljuvligt när jag blundar. Detta är vad jag drömmer om dans le coeur de la nuit...


"Les oranges sont corses...Il's sont très bons!", sa den lilla tandlösa tanten i Ile Rousse med ett stort leende. Min mun längtar och längtar efter att få lapa i sig solmogna knottriga apelsiner, som smälter på tungan...

...och mina sinnen drömmer om smala gränder, som doftar croissant och cigarettrök och som ljuder av klangen från stadens kyrkklockor och temperamentsfulla (läs kärleksfulla) samtal mellan farbrorn i tobaksaffärens dörrpost och den fylliga granntanten...


...och min mage smäktar efter överfyllda fat med moules marinières, som den kan fylla sig med tills den storknar...


...och mitt hjärta längtar tillbaka till stunder i skymningen i sällskap med vackra solnedgångar och min fina M...
 

...ack du solbränna, du kliar inte bara retfullt hela min kropp utan kittlar även skönt min själs reslusta! I nattens hjärta breder jag ut mina armar och seglar över världen för en liten stund...

 

Allt som oftast flyger timmarna, dagarna och det som kallas livet förbi i en väldig fart. Efter att väckarklockan ringer omänskligt tidigt på måndagsmorgonen, känns det ibland som om man inte riktigt vaknar på hela arbetsveckan. Man befinner sig liksom hela tiden i ett ständigt "fwd-rus". Man kastar i sig morgonmackan för att rusa till spårvagnen med en noga uträknad marginal på exakt tre sekunder (nåde mig om spårvagnen skulle vara tidig), betar av sin överfyllda Outlook på jobbet, matchar spårvagnar med bussar för att hinna i tid till kvällsträningen, och rusar sedan hem för att komma på att ingen matlåda finns lagad till morgonen därpå och plötsligt står man framför badrumsspegeln för att borsta tänderna -igen (jag stod ju nyss här!). 

...Tills oftast en dag i maj då solen väljer att skymta fram och man lyfter blicken från skarvarna mellan gatstenar, som man försöker undvika att snubbla på medan man gasar fram längs Kungsgatan i femte växeln. Plötsligt upptäcker man att alla träd är klädda i vackra gröna skrudar och granntantens noga skötta rabatter punkar av alla vackra växter, blommor och gröna omogna vinbär. -När hände det här?!, tänker man förvånat varje år.

I helgen som var gick jag med lätta steg längs ett otroligt vackert Göteborg och tittade inte en enda gång ner i backen för världen var alldeles för vacker för att jag skulle låta bli att njuta av alla fina vyer, intryck och människor. Ställen och platser som jag under vintern rusat förbi med ljusets hastighet och endast noterat som små paranteser blev nu vackra huvudsatser, som kom att utgöra min underbara lördag. Ett riktigt russin i Göteborgskakan, som jag fann var "MayorEkeblad". En otroligt mysig och inspirerande atelje/butik med vackra tavlor och konstverk av AnnaLena Mayor Ekeblad. Jag blev helt betagen av hennes fina texttavlor och för att  inte nämna hennes "Fåglar och blad". Åhh, när nästa lön kommer ska jag göra mitt första förvärv till min ännu icke existerande konstsamling (om inte afficher från Ikea räknas och det gör de inte). Sedan strosade jag runt bland Hagas inredningsbutiker och små second hand-butiker, som sålde fina gamla franska linnetyger, korgar i rotting och rostiga kakburkar i plåt -alla med en oemotståndlig charm! En ytterst smaskig örtfralla från Caféva gjorde min mage väldigt glad! Sedan gick jag hem, pussade på min sambo och sov ända tills jag vaknade av mig själv på söndagen. Härligt! 

     AnnaLena Mayor Ekeblads fina "Fåglar och blad"

Mormors uråldiga julkaktus, som har prytt hennes gavelfönster med hundratals klarröda blommor i årtionden har ynglat av sig. Några skott står nu i mitt gavelfönster och har redan detta första år i sin nya stad gjort sig hemmastadd och blommar ut för fullt och tycks aldrig vilja sluta. Fastän julen sedan länge är slut så skjuter klarröda blommor, likt eldiga  ilskna röda drakar som gör sig redo för att flyga ut från de mörkgröna och taggiga bladverket. Det är mysigt med drakar i köket, det blir liksom mer sällskapligt vid frukostbordet på morgonen.

Våren är här och världen tycks vakna på nytt. Men som de flesta uppvaknande går det långsamt. Vintern dröjer sig kvar som en nattuggla i tidig morgontimma. Och våren, som precis har gnuggat sömnesanden ur ögonen tycks vilja stanna kvar under täcket än en stund. Hon tvekar inför att sätta tårna på den kalla frusna marken. Men solens varma strålar kämpar tappert mot vinterns kalla vind. En vind som lämnar rosiga kinder efter sig som en sista avskedskyss. A change is gonna come.



Det är inte bara årstider som ändras. Världen som så länge har snurrat fortare och fortare runt sin egen axel tycks till slut ha hunnit upp sig själv. Bromsspåren börjar synas i form av en hådare tid som säkert inte kommer att lämna någon oberörd. Det är tufft att vara en nykläckt vuxen i en tid som denna. Och som Sam Cooke sa säger även jag att "It's been a long, long time coming. But I know a change is gonna come". Jag hoppas bara att förändringen kommer att leda till något bra, både för mig och för vår stora lilla jord.

Men denna helg har varit sockersöt och om jag hade kunnat förmå tiden liksom jorden att sakta ner på takten hade jag gärna fått den att stå still och dröja sig kvar en stund längre denna helg. Solen strålade som aldrig förr igår. En härlig fika ute på klipporna i Rörvik förgyllde dagen. En fiskmås gjorde oss sällskap i solskenet och efter att han försiktigt känt på det iskalla vattnet med tårna så lät han sig väl smaka på äppelpajen. När dagen övergick till kväll njöt vi av en härlig måltid på kvarterskrogen nedanför backen. Och som en pralin efter maten myste vi med vin och Pernilla Andersson som erinra oss om att varken tiden, världen eller Sam Cooke står still och finns kvar för alltid hur gärna man än vill. A change is gonna come...

På sista tiden har jag funderat på att väcka mina oupptäckta pianotalanger till liv. Sist jag satt vid ett piano var på mellanstadiet. Då klinkade jag fram "Lusen" brevid min pianolärarinna på pianopallen. Hon hade en förkärlek för moll och korta naglar. Då jag som 11 åring hade en stor förkärlek för långa målade naglar och såg livet från ett litet ljusare perspektiv så lämnade jag, vad som annars kunnat varit, en strålande karriär som pianist bakom mig. 

Men de senaste veckorna har ett gammalt piano i lunchrummet på jobbet slagit an en slumrande liten ton inuti mig då han med sitt något slitna men charmiga uttryck tycks bönfalla om att någon ska röra vid honom så han får sjunga än en gång. Är dock inte säker på att "Lusen" skulle vara nog hedrande för en sådan lång och trånande önskan.

Häromsisten när jag och M var på konsert och såg Bo Kaspers vaknade verkligen den där lilla slumrande tonen i mig till liv på riktigt. Insåg än en gång hur häftigt det är med människor som kan tämja instrument. Ett instrument kan ju frambringa toner som gör ord gröna av avundsjuka då de aldrig själva skulle kunna mäta sin uttrycksfullhet med kraften i en sugande melodi. Inte många saker överträffar ett ensamt piano som möter en ensam stämma i en rökig jazzlokal. That's feeling!

På blocket finns dessutom piano som bortskänkes, vilken grej!! Ska botanisera lite bland Nyströms, Beaufort och Baumbardts och övertyga M om att det som vår lilla lägenhet saknar är just ett piano, eller ännu hellre en flygel, kanske av modell mindre.

PS. I "Musikministeriet" kan man få en glimt av Lykke Lis fina piano *glädjesuck*
http://svtplay.se/v/1402628/lykke_li_pengar_spelar_ingen_roll

Det var i helgen som våra ögon mötte hans. Han stod skyggt brevid en övergiven liten resväska vars rustika yttre vittnade om hisnande resor och vidunderliga upplevelser från en svunnen tid. Hans prydliga men med tiden något bleknade och sneda rosett förtäljde att han som ung varit en ståtlig och stilfull bock. Trots det numera något glesare skägget visade hans milda blick och praktfulla hållning att han trots sin ålder fortfarande var en kraftfull och god vädur. Vi blev betagna med detsamma och vet att han kommer att förgylla vår jul med sin storslagna och glansfulla gestalt. 
 

Huvudet värker, halsen skaver, öronen bultar och ögonen rinner. Känns som om mitt ansiktes olika invånare tävlar om vem som mår sämst, vilket inte alls är särskilt omtänksamt mot ansiktets ägare, mig! Jag är alltså inte i bästa skick för att tackla min andra vecka på nya jobbet. Inte ens den underbara havsutsikten från mitt nya skrivbord kan få mig i harmoni. En riktigt otursvecka är det här, med inställda bussar i ösregn,  glömda kontokort hemma i byxfickan och halstabletter som är kronan dyrare än skramlet i min ficka. Men nu ska jag ta kål på allt vad förkylning och otur heter för i bakhåll i köket ligger den varm nyponsoppan på lur och i sängen har jag fluffat kuddarna och laddat med en bok. Nu jäklar smäller det!

Äntligen fredag!! Som studerande inser man aldrig riktigt vikten av *F*R*E*D*A*G*, kanske för att man aldrig är ledig när man pluggar. Som studerande skapar varje ögonblick av nöje en viss ångest över att man istället borde ha suttit och läst de där 200 sidorna man ligger back med efter första lektionen på kursen. Men efter att man skaffat stämpelkort och flex så gryr plötsligt fredagen i ett annat sken, penslad med bladguld och till ljudet av knoppar som blommar och vågor som brusar (trots att jag bor på toppen av ett berg mitt i stan). 

Denna fredagen är extra skimrande då jag har en härlig helg framför mig i Norrköping med min lillebror som jag träffar alltför sällan. Förrutom att M och jag ska packa fikakorgen, bilbingo och ladda cd-spelaren för en roadtrip så ska det bli supermysigt att hälsa på och se hur lillebror och hans sambo har bott in sig i sin lilla tillfälliga etta. Ser vekligen fram emot att höra vågorna brusa från forsarna som rinner genom staden och njuta av ett stand-up marathon med "Big Comedy". Men det bästa av allt är att allt ligger framför mig, för idag är det än så länge bara fredag...

Det är så mysigt när de första krokusarna och tulpanerna blinkar yrvaket fram i solskenet och man känner hur hela härligheten spritter i hela kroppen, för NU är det äntligen VÅR!! Så även om snön yr kring trädtopparna utomhus och vinden biter en friskt i kinderna njuter jag, för våren har kommit! -i alla fall till vårt lilla fönster.