I klaver(et)
På sista tiden har jag funderat på att väcka mina oupptäckta pianotalanger till liv. Sist jag satt vid ett piano var på mellanstadiet. Då klinkade jag fram "Lusen" brevid min pianolärarinna på pianopallen. Hon hade en förkärlek för moll och korta naglar. Då jag som 11 åring hade en stor förkärlek för långa målade naglar och såg livet från ett litet ljusare perspektiv så lämnade jag, vad som annars kunnat varit, en strålande karriär som pianist bakom mig.
Men de senaste veckorna har ett gammalt piano i lunchrummet på jobbet slagit an en slumrande liten ton inuti mig då han med sitt något slitna men charmiga uttryck tycks bönfalla om att någon ska röra vid honom så han får sjunga än en gång. Är dock inte säker på att "Lusen" skulle vara nog hedrande för en sådan lång och trånande önskan.
Häromsisten när jag och M var på konsert och såg Bo Kaspers vaknade verkligen den där lilla slumrande tonen i mig till liv på riktigt. Insåg än en gång hur häftigt det är med människor som kan tämja instrument. Ett instrument kan ju frambringa toner som gör ord gröna av avundsjuka då de aldrig själva skulle kunna mäta sin uttrycksfullhet med kraften i en sugande melodi. Inte många saker överträffar ett ensamt piano som möter en ensam stämma i en rökig jazzlokal. That's feeling!
På blocket finns dessutom piano som bortskänkes, vilken grej!! Ska botanisera lite bland Nyströms, Beaufort och Baumbardts och övertyga M om att det som vår lilla lägenhet saknar är just ett piano, eller ännu hellre en flygel, kanske av modell mindre.
PS. I "Musikministeriet" kan man få en glimt av Lykke Lis fina piano *glädjesuck*
http://svtplay.se/v/1402628/lykke_li_pengar_spelar_ingen_roll
Men de senaste veckorna har ett gammalt piano i lunchrummet på jobbet slagit an en slumrande liten ton inuti mig då han med sitt något slitna men charmiga uttryck tycks bönfalla om att någon ska röra vid honom så han får sjunga än en gång. Är dock inte säker på att "Lusen" skulle vara nog hedrande för en sådan lång och trånande önskan.
Häromsisten när jag och M var på konsert och såg Bo Kaspers vaknade verkligen den där lilla slumrande tonen i mig till liv på riktigt. Insåg än en gång hur häftigt det är med människor som kan tämja instrument. Ett instrument kan ju frambringa toner som gör ord gröna av avundsjuka då de aldrig själva skulle kunna mäta sin uttrycksfullhet med kraften i en sugande melodi. Inte många saker överträffar ett ensamt piano som möter en ensam stämma i en rökig jazzlokal. That's feeling!
På blocket finns dessutom piano som bortskänkes, vilken grej!! Ska botanisera lite bland Nyströms, Beaufort och Baumbardts och övertyga M om att det som vår lilla lägenhet saknar är just ett piano, eller ännu hellre en flygel, kanske av modell mindre.
PS. I "Musikministeriet" kan man få en glimt av Lykke Lis fina piano *glädjesuck*
http://svtplay.se/v/1402628/lykke_li_pengar_spelar_ingen_roll
