Dormir à la belle étoile

Det våras kanske inte riktigt för vår ännu men dock för vårkänslor. Och den här våren så tänkte jag försöka snöra på mig löpardojorna och fixa ett fint flås som gör sommarens Padjelantatur till en söndagspromenad. Tänkte att detta kunde vara ett passande projekt efter julens "äta-så-mycket-peppardeg-jag-kan-projekt" (-vilket jag vill påpeka var ett ytterst lyckosamt projekt!)

Egentligen har jag ju aldrig i min löparkarriär passerat det där stadiet där bröstet håller på att sprängas, benen vacklar, blodsmaken infinner sig och jag tror att jag håller på att dö knall och fall... efter 100 meter i löparspåret. Men jag är full av tillförsikt inför våren. Så i lördags så var jag på Löplabbet för att fixa nya pjucks. Jag blev filmad medan jag sprang på ett löpband så att de skulle se hur jag trampade så att jag skulle få prova skor som passade just mina fötter -coolt! Jag lärde mig hur mycket som helst om fötter uppbyggnad och kom till två mycket viktiga insikter...

1, jag pronerar, vilket innebär att trycket är störst på insidan av foten när jag trampar (för den som är intresserad så pronerar ca. 85 % av världens befolkningen)

2, jag springer mycket likt en struts.    

Nu hoppas jag bara att mina nya snygga pjucks är riktigt riktigt snabba också...

att göra på en onsdagskväll...

baka...


baka...


liten...


glödkaka...


                                                    
                                                               ...jag ska glödkakan smaka!