Sur deg men Glad mage!
Morgonen började med solsken och ett litet besök på Alvar och Ivars surdegsbageri. M och jag har snart gått igenom hela Göteborgs bagerier på jakt efter det perfekta "lyxiga-helg-frukost-brödet". Måste säga att morgonens tuggor av Gotlandsbrödet kryddat med pomerans, anis och fänkål går in på listans topplacering! Det var en härlig början på dagen och jag blev så inspirerad att jag ägnade resten av morgonen på att googla runt på recept på surdeg, jäskorgar och kalkstenar att ha i ugnen- det vankas projekt surdegsbröd!! 
Visst blir man sprudlande glad av att se så fina sura degar!!
Mårbacka...
För några helger sedan var jag i mitt älskade Skåne och strosade runt i Sofieros trädgårdar. Alla växter och all grönska sprudlade livfullt i det starka solljuset. Gräslöken i kryddträdgården sträckte lite extra på sig och tycktes bjuda upp lavendeln brevid till dans. Tillsammans gungade de blygt av och an till vindens viskningar. Vinden for vidare och tycktes få de små smultronplantorna att kikna av skratt när den kittlande fick dess små bladverk att virvla till. Världen är så vacker ibland!
I ett soldränkt växthus där solens strålar lyste in genom ett tak färglagt av vinrankor fanns underbart gammelrosa pelargonier. Jag blev genast förälskad och bestämde att jag ska fylla min framtida glasveranda (på min framtida villa från sekelskiftet, med en knarrig trappa upp till andra våningen och tillhörande havstomt) med Mårbacka pelargonier. Blommorna fick mig att tänka på mormor. När jag var liten och fyllde år fick jag allt som oftast en pelargon utav mormor. Jag tackade alltid rart men då den varken var köttätande eller erbjöd söta bär så förstod jag aldrig riktigt charmen med denna "tantväxt" och den överlevde sällan min nästa födelsedag. Men för någon vecka sedan, i samband med årsdagen av mitt nedslag här i världen, inhandlade jag själv en vacker liten pelargon som nu står i mitt köksfönster och som jag vårdar ömt.
I ett soldränkt växthus där solens strålar lyste in genom ett tak färglagt av vinrankor fanns underbart gammelrosa pelargonier. Jag blev genast förälskad och bestämde att jag ska fylla min framtida glasveranda (på min framtida villa från sekelskiftet, med en knarrig trappa upp till andra våningen och tillhörande havstomt) med Mårbacka pelargonier. Blommorna fick mig att tänka på mormor. När jag var liten och fyllde år fick jag allt som oftast en pelargon utav mormor. Jag tackade alltid rart men då den varken var köttätande eller erbjöd söta bär så förstod jag aldrig riktigt charmen med denna "tantväxt" och den överlevde sällan min nästa födelsedag. Men för någon vecka sedan, i samband med årsdagen av mitt nedslag här i världen, inhandlade jag själv en vacker liten pelargon som nu står i mitt köksfönster och som jag vårdar ömt.
